Gå kursen fysiskt eller på distans? Det är många som undrar vad som är bäst och vad skillnaden egentligen här. I det här inlägget intervjuar vi den tidigare deltagaren Agnes som i höstas gick kursen med Yachting Sweden på distans. Hon åkte ner sent på säsongen, och dessutom mitt under en pandemi. I den här intervjun berättar Agnes om sin resa från kurs fram tills första jobbet!
Hej Agnes! Du är en utav våra deltagare som gått kursen på distans och som också var nere i Frankrike nu i höstas och sökte jobb under Covid19! Kan du inte berätta lite om vem du är, hur du hittade yachting, hur du hittade till oss och vad som gjorde att du tog beslutet att gå kursen?
Jag heter Agnes och är en 19 årig tjej från Dalarna som tycker om att vara på vattnet, gärna på en wakeboard eller med en kite! Efter studenten kände jag mig deppig då jag hade planer att resa jorden runt och insåg att corona situationen inte skulle tillåta det. Så jag började plugga i Stockholm i brist på annat. Jag hade dock svårt att släppa tanken av att resa och var dessutom riktigt skoltrött. Då tipsade min bror mig om yachting och jag började googla och läste mig fram till er kurs och att säsongen redan var i full gång. Så jag fick lite smått panik och ville hinna åka ner innan det var försent. Jag ville ha all information så fort som möjligt så därav bestämde jag mig för att ringa till er.
Hur upplevde du det att gå kursen på distans? Vad kände du var fördelarna och nackdelarna?
Jag upplevde det som ett koncist och informativt sätt få reda på allt man behöver för att åka ner till Frankrike. Fördelen var att man fick den viktigaste informationen för en billigare peng och nackdelen var att jag inte träffade de andra YS deltagarna innan. Men dem träffar man ändå där nere! Det hade dock underlättat att exempelvis kunna åka ner tillsammans och dela uber och så. Jag satt tillochmed på samma flyg som några YS deltagare utan att jag visste det så jag satt ensam och vimlade runt efter en tågstation i onödan haha!
Du bestämde dig snabbt efter att ha gått kursen med oss att åka ner till Frankrike för att gå säkerhetskursen och börja jobbsökandet. Hur gick det till? Var det något som kändes nervöst?
Jag bestämde mig snabbt för att jag kände att detta var min chans att fly Sverige och hitta något annat att göra istället för att plugga eller jobba hemma i Sverige. Allt gick så snabbt, efter jag hade ringt er bokade jag läkarintyg i Stockholm dagen efter och STCW kursen i Frankrike bara några dagar framåt. Så jag hann knappt bli nervös för helt plötsligt satt jag på flyget på väg ner. Det var lite nervöst dock att göra den “ekonomiska satsningen” på kurserna då man inte visste om man skulle få jobb eller inte. Dock är de ju alltid bra att ha med sig i bakfickan oavsett vilket jobb man söker senare i livet.
När du kom ner till Frankrike träffade du några av de andra deltagarna på plats, var det svårt att lära känna folk och komma in i livet i Frankrike? Hur såg era dagar ut?
Jag fick kontakt med ett gäng tjejer via er facebook-grupp innan jag åkte ner som jag skulle dela Airbnb med så det kändes skönt att veta att jag inte skulle vara helt ensam. Men trodde aldrig att det skulle vara en så “social aura” där nere som det var. Så sjukt mycket ungdomar, mycket svenskar haha, och alla var likasinnade liksom där av en anledning (få jobb) men ändå ville ha kul också. Det var väldigt lätt att komma in i det och på crew house blev folk också väldigt tighta. Dagarna såg oftast ut att söka jobb på förmiddagen via t.ex dockwalking eller facebook/besöka agencies. Sen stranden/utflykt när solen var som starkast och så blev det en och annan utgång på hopstore på kvällarna 🙂 Man scrollade dock alltid igenom facebook under dagen, mailade och höll koll för att inte missa något. Det låg alltid i bakhuvudet som en skoluppgift som man bara vill bli klar med. Men tycker ändå det är viktigt att njuta av franska rivieran emellanåt, unna sig en god lunch i Monaco efter dockwalkingen eller åka till Ezé!
Hur gick det till på plats när du sökte jobb? Kändes det av att det var extra tufft i år med jobbsökandet? Fick du något napp?
Jag försökte på alla möjliga sätt, dockwalking, facebook, nätverka, agencies… och ja det var verkligen tufft. Typ på dockwalkingen fick man höra många gånger vad man ens gör här den här tiden på året (oktober) och att man ska försöka till sommaren istället. Alla agenturer man besökte sa samma sak – att de inte söker greenies (personer utan yacht erfarenhet). Det var också riktigt surt med B1/B2 Visa till USA detta år på grund av corona då så många ambassader var stängda. Exempelvis fick jag efter en vecka erbjudande på en yacht i USA men när jag sa att jag inte hade visum så backade de ur. Det var också färre dayworks att nappa då de inte ville riskera att få corona ombord. Man hade verkligen känslomässiga bergodalbanor där nere. Ena stunden hade man adrenalinkickar för att ha fått en intervju eller en kontakt, men sen nere på botten igen när man inser att dem valde någon med exempelvis tidigare yachting erfarenhet. Eller om de helt enkelt aldrig hörde av sig igen. Att leva i ovisshet får man definitivt lära sig där nere! Det kändes ibland omöjligt att konkurrera bland erfarna stewardesser och så många andra drivna personer. Men man får försöka hålla hoppet uppe, fortsätta kämpa, söka på allt som läggs ut, gå ut och knyta kontakter. Jag hade även en PT licens och vattensport erfarenheter som jag försökte trycka extra mycket på för att sticka ut och som även gav mig lite napp.
Efter en tid i Frankrike så valde du att åka hem, hur kommer det sig? Och hur skulle du sammanfatta din vistelse i Frankrike?
Fler och fler började åka hem i slutet av oktober och jag kände att det inte var samma vibe där nere längre. Dessutom blev det lockdown och då kändes det ännu mer uppenbart att åka hem. Jag skulle sammanfatta min vistelse i Frankrike som en helt fantastisk upplevelse även fast jag inte fick jobb just när jag var där nere. Ångrar det inte en sekund då jag fått vänner för livet och magiska minnen! Allt jobbsökande gav även en hel del skinn på näsan, bättre engelska, bredare kontaktnät osv!
Kort efter att du kom hem så fick du första jobbet. Hur gick det till? Vad är det för yacht och vad är din position?
Jag blev shortlistad den 20e oktober av en kapten som lagt ut en annons. Jag blev såklart jätteglad men vågade inte hoppas på något då det var sjukt många andra som sökt på annonsen. Men så fick jag ett mail där kaptenen undrade om jag var intresserad och berättade lite om båten och positionen. Fick direkt bra vibbar och svarade direkt, men fick sedan inget svar tillbaka på över två veckor. Så blev lite besviken och tänkte att det inte skulle bli något. Men så hörde de plötsligt av sig igen när jag åkt hem! Jag fick sedan en intervju med chief stewardessen och några dagar efter hade jag ytterligare en slags intervju med yacht managern och sedan berättade han att jag fick jobbet. Min position blev 3rd stewardess på en 65 meter motor yacht!
Just nu är du ju faktiskt ombord din första yacht. Hur är första intrycket? Hur har yachten corona-anpassat sig? Hur går tankarna inför din första yachting-erfarenhet?
Första intrycket är superbra. Först fick jag sitta i karantän 2 dagar i ett guestroom tills jag fick negativt corona svar. Jag har nu jobbat i snart en månad och alla har varit väldigt trevliga och välkomnande! Lär mig nya saker varje dag och roterar i olika sysslor. Vi är ett skönt gäng på båten från olika kulturer, några ungdomar och några äldre. Känns så sjukt kul att äntligen vara ombord!
Slutligen, har du något tips eller något du skulle vilja säga till någon som funderar på yachting? Är det värt att ge sig in i denna bransch?
Ur jobb-sök-perspektivet så skulle jag säga att man alltid ska hoppas på det bästa (att få jobb) men även vara förberedd på det värsta (att inte få jobb). Man ska komma med inställningen att hitta ett jobb och göra allt man kan för att få det. Men man ska inte heller bli besviken om man inte får något för det är verkligen en tuff bransch med hög konkurrens. Det är lite som att driva sitt egna varumärke där nere. Man kan ha lite flyt och vara på rätt ställe vid rätt tillfälle, men oftast så kommer inte jobben av sig själv utan man får ligga i hårt, och även fast man ligger i stenhårt behöver det inte heller garantera ett jobb. Känner så många som verkligen skulle förtjänat ett jobb efter så mycket slit de lagt ner och hur grymma människor de är. Men ibland kan man helt enkelt också ha oflyt. Jag tycker att det är värt ett försök och jag har inte erfarenhet hur det är när det är “rätt” säsong och utan corona heller så det beror nog på vem man frågar! Mitt tips är att försöka sticka ut, superviktigt till exempel att skriva sina hobbies i CV:t. Vet flera kaptener som sa att det är det första dem tittar på när de ser ditt CV, för att få en bild om vem du är som person.
En annan sak som jag skulle vilja lyfta fram och som jag är så positivt överraskad av är hur alla backar upp och hjälper varandra i Antibes. Man kan tro att det lätt blir som en tävling om vem som får flest napp eller vem det går bäst för, som de lätt kan bli i skola/idrott och andra sammanhang. Men så tyckte jag verkligen inte att det har varit vilket är sååå skönt. Alla önskade varandra framgång och taggar varandra i facebook-poster, tipsar om positioner att söka, tips till intervjuer och pushar varandra framåt. Så kul att se att alla vill varandras bästa! <3
Tack snälla Agnes för att du delade med dig av din historia, och stort lycka till på det nya jobbet nu!
Vill du gå samma väg som Agnes? Du bokar enkelt din kurs med Yachting Sweden på www.yachtingsweden.se/boka – Eller skicka ett mail till oss om du är intresserad av att gå kursen på distans, så som Agnes gjorde.
På vår hemsida under www.yachtingsweden.se/introduktionskurs hittar du information om båda uppläggen!